Rising up, back on the street
Did my time, took my chances
Went the distance, now I'm back on my feet
Just a woman and her will to survive

So many times it happens too fast
You change your passion for glory
Don't lose your grip on the dreams of the past
You must fight just to keep them alive

It's the eye of the tiger It's the thrill of the fight
Rising up to the challenge of our rival
And the last known survivor
Stalks her prey in the night
And her watching us all with the eye of the tiger

Musiken har ALLTID gett mig tro, hopp och en styrka att vila lyckas. Denna text visar på en jäkla kämpaglöd. Jag kan verkligen relatera till den texten och känslan, så många gånger jag EGENTLIGEN velat dra täcket över huvudet och tänkt: "Wake me up until this is over" som vår underbara Avicii skulle sagt. Då har jag fortsatt kämpa... tills min kropp sagt stopp! En "vacker" dag vaknade jag helt utmattad... min kropp orkade INTE fysiskt ta sig upp ur sängen. Det var en okänd känsla... jag som var den där glada, positiva och humoristiska tjejen som älskade livet! Hon som presterade i skolan, tränade, jobbade extra under mina högskolestudier, umgicks med vänner och hade roliga projekt igång. Det kändes som att just den tjejen hade förändrats på en natt, när det i själva pågått ett tag... men jag lyssnade INTE tillräckligt på kroppens signaler. I samtal med pappa när han ville prata om HUR rädd han var för att jag skulle gå in i väggen när han visste HUR mycket jag kämpade. Lyssnade jag? Nej, jag sa varje gång till honom: "Äsch, det är bara att fortsätta kämpa, att ALDRIG ge upp". Tror ni jag hade kunnat stoppa det innan jag blev utmattad om jag lyssnade på min pappa? Yes absolut, för så länge vi är medvetna om saker och ting kan en förändring ske. Så please, gör INTE misstaget jag gjorde. Lyssna på någon som genuint vill hjälpa dig. Jag fick lära mig det den hårda vägen, jag hade möten med en kurator och sedan började arbetet att bli den människan jag en gång var. MEN du behöver INTE låta det gå så långt, ta tid att stanna upp och lyssna på kroppens signaler.

Idag vilar jag när jag känner att det behövs. Jag säger nej till saker när det blir för mycket. Jag har fortfarande svårt att ibland både säga nej och vila, men jag ser en stor utveckling från tidigare. När jag vilat har jag kommit tillbaka ännu starkare. För jag har samlat inspiration på olika sätt och reflekterat över VARFÖR jag vill fixa det och det har gett mig ny styrka! Då är jag redo att fortsätta framåt. Vi är dömda att misslyckas om vi gång på gång faller... och reser oss upp för fort och därför INTE tillåter oss att vila. Vi är inga robotar, men samhället får oss att framstå som det. Därför är det vi som MÅSTE sätta ner foten och visa att vi ÄR mänskliga innan vi faller isär. Jag kommer ofta i kontakt med människor som lider av psykisk ohälsa och då oftast är sjukskrivna. Det har blivit ett STORT samhällsproblem. Till er som har psykisk ohälsa eller riskerar att hamna där... vill jag säga att det kommer bättre tider, fast DU måste göra det största arbetet för att nå dit. Men VÅGA be om hjälp! Tillsammans är vi starka. Låt INGEN få dig att känna att DU är värdelös på grund av DIN situation och kom ihåg att DU kan förändra DITT liv tillsammans med DIN starka vilja som jag vet att du innerst inne har, DU behöver bara ge DIG själv tid. Vi klarar mer än vad vi tror. Tankens kraft är STOR ❤ När ingen annan tror på dig... ska DU veta att jag tror på DIG. MEN framför allt VÅGA tro på dig själv!

STOR kram

/ er Veronica