Sorry för sen uppdatering med mitt nya koncept av Sunday Mindset... jag var så sjukt trött igår efter vårt fina besök av några som vi i familjen känner, Så jag och mamma drog ut på en kvällspromenad och sedan var det sängen som ropade. Well, nu bjussar jag på ett tänkvärt inlägg. Håll i er.

Det finns otroligt mycket negativt som vi matas med regelbundet via sociala medier och människor i vår omgivning. Vi drabbas av negativa händelser i våra liv, omedvetet och medvetet. Vad jag menar med omedvetet är att det händer oss utan att vi reflekterar över varför det händer, en del saker sker helt enkelt på automatik för så har vi alltid gjort och hjärnan är därför programmerad så, tills vi väljer att förändra vårt mindset. Sedan finns det saker som händer medvetet och vi vet varför det händer - för att vi har tagit oss tid att reflektera över det. Jag brukar säga att ett misstag är ett misstag tills det händer en gång till, då är det inte längre ett misstag utan ett aktivt val vi gör eftersom det hänt förut och vår hjärna är medveten om det, du har alltså en chans att undvika att det händer igen.

Trots all negativitet som finns runt omkring oss är det viktigt hur vi väljer att se på världen. Vilka glasögon bär jag, kärleksglasögon eller hatglasögon? Jag tror på att kärlek föder kärlek och hat föder hat. Så det vi fokuserar på är alltså det som kommer växa sig starkare och starkare... då är det tänkvärt att reflektera över vilka glasögon vi vill bära. Enligt mig kan du alltid försöka se något positivt i det negativa (vissa dagar är det svårare) men det går att omvandla negativa erfarenheter och upplevelser till något positivt om du bara har viljan att förändra ditt mindset. Jag ser mina negativa erfarenheter och upplevelser som lärdomar. Det har format mig till den jag är idag, jag tar framför allt ALDRIG något för givet och försöker leva här och nu.

Jag är en spirituell själ som tror på att se världen med ett öppet sinne för att bryta rutiner, normer och mönster - utmana mig själv för att ständigt utvecklas som människa. Så länge vi vill sträva mot att bli en bättre människa kommer vi lyckas oavsett vad som händer under resans gång. För att jobba med oss själva är trots allt det finaste vi kan göra, det är vi som kommer leva i vår kropp på obestämd tid och det är vi som bestämmer vad vi vill göra med vårt liv.

Vi borde INTE låta någon annan styra över hur vi vill leva vårt liv. Det är bortkastad tid, och vi kommer med största sannolikhet känna oss olyckliga. Känns som att det generellt är många människor som inte trivs med sina jobb. Varför är man kvar? Jag tror att det handlar om att man inte vet vad man ska göra istället eller inte vågar gå utanför sin comfort zone för att man blivit för bekväm, man kanske har jobbat länge med det och inte känner sig redo att kasta sig ut och pröva sina vingar. För vi vet inte om vi kommer flyga eller störta. Jag förstår den känslan, been there done that. Men känslan efter att bryta mig fri var större än rädslan. Nu skulle jag vilja att du funderade över denna fråga: "Hur skulle det kännas efteråt om du sa upp dig?"

Slutligen vill jag säga att om vi vill förändra världen till en bättre plats, måste vi förändra vårt mindset. Jag tänker direkt på "Man in the Mirror - Michael Jackson. 

I'm starting with the man in the mirror
I'm asking him to change his ways
And no message could have been any clearer
If you want to make the world a better place
Take a look at yourself, and then make a change

Vi behöver alltså jobba med människan vi ser i spegeln. Hur vi väljer att se på världen och hur vi vill förändra världen till en bättre plats. Hat föder hat och kärlek föder kärlek. Vad väljer DU att fokusera på?

Over and out.

Ni som följt mig på sociala medier vet säkert vid det här laget att jag älskar spontanitet? Denna måndag var inget undantag... imorse fick jag ett sms från min vän Najomi, hon frågade om jag hade lust att ses. Jag skulle ändå in till stan för att lämna tillbaka ett par jeans (ja tyvärr de ripped jeans som jag var osäker på) så då kunde jag ta två flugor i en smäll. Tänkte att det skulle gå att göra ett par shorts av dem, men nej dem var för trånga för att jag ens skulle vilja ha dem på mig. För jag hade verkligen behövt ett par nya ripped jeans *sad face*. Well, jag och Najomi möttes upp vid Avenyn och drog till Coop för att fixa ihop en picknick.

Så här såg vår picknick ut:

En riktigt trevlig och mysig picknick i det härliga vädret, en hel del deep talk. Helt klart en bra dag som fortsatte lika bra hemma, har redigerat bilder och umgåtts med brorsan. Nu kollar vi på Kvarteret Skatan, sicken nostalgi!! Hahaha :D

Det är söndag, vilket innebär ännu ett Sunday mindset här på bloggen. So here we gooo!

Jag tror på att de flesta människor behöver utmaningar för att känna att de är på väg framåt i livet. Fast jag kan trots allt bara tala utifrån mig själv, och jag är definitivt den människan som behöver utmaningar för att inte bli uttråkad. För mig är utmaningar en livsstil. Det är anledningen till varför jag två gånger har dragit till Stockholm och bott på hotell helt själv - jag lever för utmaningar eftersom det gör att jag vågar mer och mer... vilket har blivit beroendeframkallande. Många gånger har jag fått höra: "Veronica, jag vill vara lika modig som du". Förut har jag tänkt att det bara är en a mina egenskaper, men en vis man vid namn Johannes Hansen som är (Sveriges främsta mentala rådgivare) fick mig att inse att det handlar om att modighet är en muskel som man tränar upp, liksom kroppens muskler. Så, jag har tränat upp min modighet för att jag utsatt mig för jobbiga situationer, förslagsvis sjungit solo inför hela skolan på en vårkonsert när jag gick i 5:an. För tro mig, jag har inte alltid varit en scenperson. Första gången jag skulle stå på scen och sjunga mådde jag fett illa och det kändes som att jag skulle spy. Trots den känslan gick jag upp... och därefter har jag älskat att stå på scen och sjunga framför publik.

Vi kan anta stora som små utmaningar i vårt liv. Det kan vara att bestiga Mount Everest men också att våga gå fram till killen/tjejen man är intresserad av eller få in en ny rutin i sitt liv osv. Det finns tusen saker som man kan se som en utmaning och alla utmaningar ger oss personlig utveckling. Det är ju ändå det som är det häftigaste! Älskar känslan när man egentligen vill undvika att göra det för att man är rädd, men sedan när man väl har gjort det fattar man inte varför man inte gjort det tidigare. Nästa gång kommer det inte kännas lika jobbigt, kanske inte jobbigt över huvud taget med tanke på att du redan gjort det. Låt inte rädslan ta överhanden, du kanske missar något helt awesome - allt handlar om att VÅGA! "We only regret the chances we didn't take".

Jag har en idé! Vad sägs som att från och med imorgon anta en utmaning varje dag? Och ja, jag kommer också hänga på! Ni kommer få uppdatering om vad jag valt och hur det gått.

Hoppas ni haft en fin Påskhelg :D Puss